jag hoppas på ett kort som inte lagts, jag litar till ett ord som inte sagts.
Stockholm -02, maj med vackert väder.
Jag märker inte längre vad som görs, jag stör mig på ett ljud som inte hörs.
Den här stan är klädd i kejsarens nya kläder, runt omkring, ingenting.
Jag säljer inget längre, jag har stängt butiken. Jag gör mig inte arg på nån reklam.
Tavlan är en fläck med färggrann ram. Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken.
Som du sa, det är dags och dra.
För vi faller, faller, faller.
Jag lyssar inte längre, jag stänger fönstret. Inget värt nåt som inte inger hopp.
Jag rusar inte längre erat lopp. Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Jag gömmer mig, värjer mig. När sommaren kommer flyr jag över haven.
Där ingen vet, där ingen kommer in. När sommaren dör och min rastlöshet är min.
Och om vintern står jag gömd längst in i baren. Och tiden går, månad, år.
Och jag faller, faller, faller.
Ja, vi faller, faller, faller.
Stokholm -02, maj och skymning faller.
Jag hoppas på ett kort som inte lagts, jag litar till ett ord som inte sagts.
Och min lust är fri, men min frihet är bakom galler. Res med mig till ett annat land.
För vi faller, faller, faller.
Ja, jag faller, faller, faller.
Kommentarer
Trackback
