Hatar att jag ens bryr mig, men det gör jag ju uppenbarligen för annars skulle jag ha sovit nu. Finns så himla mycket jag skulle vilja skriva men som jag inte kan göra. Till största delen för att jag skäms för att jag vet att jag får skylla mig själv egentligen. Och det enda folk kommer säga är att jag ska skita i det, att det inte är värt det. Har tänkt den tanken själv hur många gånger som helst. Men det är svårt när man bryr sig. Det slutar man inte bara med. Men jag kanske bryr mig för mycket. Och jag kanske måste inse att man inte kan "rädda" eller "hjälpa", eller vad fan man ska kalla det, alla. Det vet jag också egentligen. Men bryr man sig så försöker man tydligen ändå. Jag vete fan.

Borde egentligen sätta lösenord på den här jävla bloggen snart eller skriva i en vanlig dagbok eller nåt. Bara massa jävla tråkigheter som står i den ändå och som jag kommer tycka att jag är astöntig för att jag har skrivit nästa vecka. Men ja. Jag vet inte. Varför skriver man ens? Märkligt. Nåt slags märkligt behov av uppmärksamhet kanske. Eller så har jag bara ett behov av att skriva ner det jag inte säger. Och då är det ändå väldigt mycket som jag inte skriver heller. Jag vet inte. Vet inte ens vilka det är som läser skiten så det är jävligt dumt att skriva här egentligen.

Jag är väl bara jävligt nere för många olika saker just nu och då blir en del saker värre än andra.  Eller så är jag nog mest trött på mycket och djävulskt känslig. Liksom sådär så att allt går bra så länge inte någon frågar hur man mår, för då börjar man gråta och så vet man inte ens varför man är ledsen egentligen eller vad som är fel. Så mår jag. Vet inte hur jag ska formulera det bättre. Så, då var det sagt. Nu behöver vi inte låtsas om det mer. Bra och skönt va? Woop, woop! Ska sluta med attt må sådär och skärpa till mig. Har jag tänkt länge nu. Det finns folk som har värre problem än jag, förmodligen de flesta. Eller jag vet att det är så.

Ska väl göra ett nytt försök att sova då. Jag är djävulskt trött egentligen, men jag ligger bara och vrider och vänder och allting bara snurrar och snurrar i skallen på mig. Och jag vet ju att allt blir tusen gånger värre när man ska sova och inte kan. Särskilt när man vet att man ska upp tidigt med. Jag vet allt det där och det är inte ett dugg synd om mig.


Själv göra, själv ha. Som det heter.