Tredje natten i rad sömnen inte riktigt vill infinna sig. Var jättetrött när jag gick och la mig och somnade ganska fort, sov knappt två timmar och nu ligger jag här klarvaken med hjärnan på högvarv.

Dumt. Man tänker så mycket konstigt då. Och kommer upp massa gammalt. Och så tycker man synd om sig själv. Vad gör man då? Känns bara som om hur mycket man än vrider och vänder på sig så blir alltid något fel på något sätt. Och det känns som om man för många bara passar ibland. Återkommande känsla. Och ibland hatar jag mig själv för att man är dålig på att fråga hur folk mår och höra av sig till folk. Samtidigt orkar man till slut inte när man inte får tillbaka samma sak. Men det finns ju människor man får det av och ibland är jag så dålig på att visa hur uppskattat det är eller bara fråga hur det är.

Och ibland känns det som om man inte räknas för vissa längre och på sätt och vis är väl det mitt eget fel. Svammel. ibland är det skönt att tömma den där bägaren med vatten precis innan de sista dropparna kommer.

När jag ändå är igång och gnäller. Fick tillbaka radiologitentan. 75,5 av 82. Ett B. Jättebra och jag borde vara supernöjd. Vilket jag väl är. Men vad tänker jag mest på? Jo, att A låg på 78 poäng och hade jag haft en kvart till på mig på tentan så jag hade kunnat gå igenom allting en gång hade jag förmodligen satt det där jävla A:et för jag hade massa slarvfel. Det stör jag mig mer på än att jag är glad för att tentan faktiskt gick bra. Skärp dig Sofia.

Svammel som sagt. Men det är ju frivilligt att läsa, som tur är.