Äääe. Jag är tjurig idag! Bitterfitta känner jag mig som. Jag ska nog fortsätta vara det ett tag till. Ni kan få läsa ett kåseri jag skrev i gymnasiet istället. Om min familj. Haha.. Skrev det när jag var 18 i alla fall. Kan sakna att skriva kåserier och sånt där ibland. Men jag har inte skrivit sen gymnasiet och jag tror inte jag kan längre.. Haha.



En helt vanlig familj

Jag tänkte berätta lite om min familj. En helt vanlig familj: en mamma, en pappa och fem barn.

Stopp lite nu.

Redan här spricker medelsvenssons-ramen. Alldeles för många barn! Dessutom bor mamma och pappa på olika ställen, vilket i och för sig inte är så ovanligt idag. Lite ovanligare är väl att mamman och pappan fortfarande är bästa vänner. Nåväl, låt mig presentera familjemedlemmarna.


Pappa Ulf, 49, som är en fullständigt normal pappa. Lite egenheter har han väl förstås, men är väldigt organiserad och planerad. Väldigt innebär i det här fallet att han förmodligen redan har en grovplanering för februari 2012 och ordet improvisera finns definitivt inte i hans ordförråd. Ordning och reda, var sak på sin plats och allt i rättan tid.

Mamma Lena, 48. Nu blir det med ens en aning svårare. En mysig och kärleksfull mamma, helt klart. Men ganska ofta... vad ska man säga? Vilse i pannkakan. Pappas totala motsats. Tid och planering utgår. Hennes liv kan tyckas vara en ren "happening". För mycket att göra, för lite tid. För att klara den ekvationen försöker hon således att göra 20 saker samtidigt, resultatet brukar inte bli så lyckat. Undrar varför det äktenskapet sprack?

Sofia, 18 (undertecknad). Utan tvekan den mest normala i famlijen. Lugn, sansad, ordningsam, mycket trevligt. Omtyckt av... ja, faktiskt alla. Finns inte mycket mer att tillägga.

Anders, 15. Hrm. Jag vill väl inte kalla honom lat... men plockar han ur diskmaskinen EN gång, har han fyllt sin arbetskvot för den månaden. Övrig tid fördelar han mellan sängen, datorn, tv:n och duschen. Han har också den lilla egenskapen att han både pratar och går i sömnen. Gärna samtidigt. Men han är ganska snygg i alla fall. Om han skulle klippa sig, så att man ser ansiktet.

Frida, 13, är vad man skulle kunna kalla en konstnärssjäl. Hon lever liksom i sin egna lilla värld och finmotoriken är väl inte den bästa, men det kanske hör till åldern. Frida pratar alltid, vilket i och gör sig inte hade gjort något... om hon åtminstone hade pratat i sammanhängande meningen. Dessutom är hon helt, och då menar jag extremt, fascinerad av vargar, vilket i sin tur har lett till att hon morrar när hon blir arg.

Jonas, snart 8. Lilla farbror Jonas. I stort sätt lika ljuvlig och normal som undertecknad. Den enda brist han har är att han har slutat pussa sin storasyster (ni vet vem jag menar). Lugn och sansad kille som vill bli bagare när han blir stor. Redan nu kan vi se honom framför oss i ett par rutiga filttoffor och hur han med mjöliga fingrar ömt smeker sin frus kind. Hans fru kommer vara blond och lite mullig. De kommer ha tre barn. Välartade, naturligtvis. Han och hans fru kommer att kalla varandra "sockerkaka", "min lilla marsinpanros", "gullebullen"... ja ni fattar.

Julia, 5. Ser ut som Guds ängel nedstigen på jorden. Blond, korkskruvslockar, de blåaste ögon man kan tänka sig, långa mörka ögonfransar (som hon redan viftar flitigt med), skrattgropar. Långbent och smal. Där upphör all likhet med ängel! Hon är sannerligen inte gjord av änglaull och spunnet socker. Snarare skrot, korn, tjära och stickor. Med 17 rävar bakom varje öra. Utseendet är hennes livförsäkring, kan man lugnt säga. Den tösen kommer att gå långt, men förmodligen inte av egen kraft. Det kommer alltid att finnas män i alla åldrar som jämnar vägen framför hennes små söta fötter.

En helt vanlig familj... jag tror jag får ändra rubriken till "En familj".