Vem ringer man halv fem en söndagmorgon när man inte vill störa någon för att man vet att det man lipar för bara är töntigt och inte viktigt och att jag delvis får skylla mig själv? Jag har inte ens mage att ringa mamma liksom. Åh. Ibland känns det liksom ovärt att man ens försöker. Men imorgon är en ny dag eller?