Jag har gått för långt, kan inte sluta gå. Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå. 
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år, för ljuset når så djupa sår.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om, men jag vänder om, än en gång.
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt.
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt.