så säg som det är, för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna, förlorar mig och känslorna faller fritt på midnattsgatorna. för vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?

...men allt det här vänder sig i mig.


Har varit helt död idag. Vaknade, hade feber, tog två alvedon, mådde bättre, gick ner till mamma och åt frukost. Tänkte följa med henne och Frida och köpa blommor. Men började må sämre igen. Så åkte hem istället och dog i sängen ett tag. Tog två alvedon. Dog lite igen. Halvdog ute på balkongen. Tog två alvedon innan jag gick till jobbet. Den lilla promenaden till jobbbet kändes som att springa marathon typ. På jobbet mådde jag ganska bra, kände mig inte så febrig i alla fall. Kom hem, hade feber, tog två alvedon. Nu sisådär en timme senare har jag mer feber än innan jag tog alvedonen. Underbart. Jag har ont i varenda liten led i kroppen.

Tror min kropp försöker säga mig nånting. I söndags var första dagen jag var helt ledig från skola och jobb och allting. Och det var i söndags jag började bli dålig. Igår kom febern. Lite för mycket annat som tar energi med. Är inte direkt på topp. Ganska långt ifrån. Går liksom lite upp och ner. Jag vill må sådär bra som jag gjorde förra sommaren. Förra sommaren kändes det som om jag var glad typ hela tiden. Det vill jag vara igen. Tur att jag har lyckats få de allra bästa och finaste vännerna i hela världen i alla fall. Tji fick ni andra.

Om inte jag fryser ihjäl alternativt drunknar i kallsvettningar i natt så ska jag i alla fall fläka ut mig nånstans ute i solen med Frida imorgon. Alla som vill får vara med. Jag ska sola bort febern. Åh. Jag hatar feber. Jag blir så himla ynklig när jag har feber.


Det är ingen bra dag idag helt enkelt.



Kommentarer



Name Mail Blog

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!