Gaah. Jag har ingen som helst inspiration till att skriva examinationsuppgiften. Ingen som helst inspiration att skriva diskussionsfrågorna till analysen. Ingen inspiration och ingen motivation. Jag nästan hoppas att jag ska bli magsjuk så jag inte kan åka in till seminariumet imorgon.. haha. Men det vågar man ju inte säga, för om jag skulle bli det nu skulle ju ingen tro mig eftersom jag har skrivit att jag vill bli magsjuk. Haha..

Försöker få tag i en av mina chefer så jag kan tala om att jag har fått ändra i mitt schema på praktiken så att jag inte alls kan jobba på lördag. Men som vanligt när man försöker få tag i någon på Aneby Kommun är det ju ingen som svarar. I alla fall inte cheferna på det här jobbet. Min andra chef är minsann lätt att få tag på.

Nehe. Nu ska jag ta tag i mitt liv. Måste ju säga att det hade underlättade om studieguiden hade varit aning tydligare och om våran kursansvarige hade vetat själv vad hon menar med uppgiften. Men det är ju min åsikt.





Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Men en dag är allting preskriberat och en del av din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.
Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.

Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag försvinner jag ur dina ögon,
som en svår och jobbig grej